Emilie Flygare-Carlén (1807-92) är en av 1800-talets mest lästa romanförfattare och många av hennes böcker har levt vidare in i vår tid. Men även om många har läst och uppskattat Flygare-Carlén så är hennes plats i den gängse litteraturhistorien ytterst marginell, omdömena nedlåtande och kritiken inriktad på person snarare än verk. I Emancipationens gränser tecknar Maria Löfgrén en helt ny bild av Flygare-Carléns 1840-talsromaner, där de ses som delaktiga i ett samhällskritiskt och kvinnoemancipatoriskt sammanhang. Med skarpa och textnära analyser inriktade på genus och genre visar Löfgrén hur Flygare-Carléns romaner synliggör begränsningar för kvinnan i samhället, men också möjliga utvägar som mer jämlika äktenskap och ökat kvinnligt inflytande.