Emanuel hade svårt att få kamrater, han kände sig utanför, växte upp med skäll och slag av fadern och fick alltid höra hur oduglig han var. Vid 15 års ålder rymde han hemifrån, arbetade på olika båtar över haven, hamnade till slut på Nya Guinea och möstrade av i Port Moresby. Han levde med infödingar i djungeln i några år. För första gången i sitt liv blev han sedd, han var något, han hade gemenskap. De som inte var bra, var att infödingarna var kannibaler. Efter många år kom han hem igen till samma utanförskap, ingen såg honom. Emanuel hade inrett den gamla transformatorn till sin egen infödingshydda. Han kände en längtan efter infödingarnas gemenskap, han kände en längtan efter människokött och rå lever. Femåriga Bengt hade rymt hemifrån och som vanligt letade byborna efter honom. Tvillingarna hittade Bengts vegamössa utanför transformatorn. Det hördes någonting där infrån. De gick närmare, det luktade kött. Den femtonåriga tvillingen låg i sängen och väntade på sin tur, visste vad som skulle hända. Det skulle bli första gången, måste villa bort tankarna, räknade prismorna i takkronan. Rädd för att göra bort sig. Janne kom som vanligt cyklande, visslande på Bränd Pers vals, på väg till Eva. Konstigt att hon vill ha hjälp varje torsdag halv tre tänkte han. Hon är ledig från jobbet då och flickan är i skolan. Hon vill ha hjälp med ved, snöskottning, gräsklippning och lite annat. Ibland stannar han längre. Han är duktig på det... också UTANFÖRSKAP FÖRLÅTELSE FÖRSTÅELSE