Känner du att vi lever i den yttersta tiden? Verkar det som att allt står i brand, och en katastrof följer på en annan? Här är en liten tröst: du är inte den första som känner så. Om det finns en sak som människor genom historien har varit överens om, så är det att historien inte skulle finnas kvar mycket längre. Den här boken handlar om apokalypsen, och hur människor alltid har trott att den var väldigt jävla natt.

Under tusentals år kommer vi att möta konstiga kulter, misslyckade profeter och masspanikker, heliga krigare som leder uppror i väntan på de sista dagarna, och förortsbor som väntar på att utomjordingar ska rädda dem från en dömd jord. Vi reser tillbaka till den "värsta perioden att leva", medan världen vacklade efter en samtidig pandemi och klimatkris. Och vi ska blicka framåt och ställa den oroande frågan: hur kan allt sluta? Men det är också en bok om hur vi lever i en värld där katastrof alltid hotar – oavsett om det är en galning med en kärnvapenknapp eller den långsamma förbränningen av miljökollaps.

För när vi pratar om världens undergång menar vi egentligen slutet på vår egen värld. Vår besatthet av domedagen handlar egentligen om förändring: vår rädsla för den, och vår önskan om den, och hur vi – i slutändan – kan finna hopp i den.