Detta är en berättelse jag har burit inom mig i över fyrtio år.  Allt började en kylig oktoberkväll 1983, när min mamma tog cykeln till vävstugan och aldrig kom tillbaka hem igen. Den kvällen förändrades allt.  Denna bok handlar om hur jag, min familj, våra vänner och det samhälle vi levde i försökte (eller inte förmådde) hantera min mammas plötsliga bortgång. Den handlar också om min egen resa. Hur det var att växa upp med sorgen, och hur jag till slut lyckades fortsätta leva - trots den förlust som satte avtryck i allt. Det är en berättelse om kärlek och gemenskap, men också om ensamhet, tystnad och saknad. Jag låter min mammas röst höras, hennes syn på det liv hon levde och hur hon såg på att lämna det. För mig har boken varit ett sätt att närma mig sorgen, att sätta ord på den och kanske också nå försoning. Jag hoppas att den kan bli ett sällskap för den som själv bär på en förlust, och en påminnelse om att även i de mörkaste stunder finns en möjlighet till ljus och hopp.