Otto Rosenberg är 9 år och bor i Berlin, fattig men lycklig, när hans familj först grips. Runt omkring dem rycks sinti- och romska familjer från sina hem av nazisterna och lämnar skolor, jobb, vänner och företag bakom sig för att bo i tvångsläger utanför staden. En efter en splittras familjer, vuxna och barn försvinner eller "skickas österut".

Otto anländer till Auschwitz vid 15 års ålder och överförs senare till Buechenwald och Bergen-Belsen. Han arbetar, snor mat när han kan, bevittnar och lider av fruktansvärt våld och drivs nära döden av sjukdom mer än en gång. Otroligt nog ansluter han sig också till ett väpnat uppror av fångar som, inför SS och säker död, vägrar att ge upp. På något sätt, genom tur, ren mänsklig vilja att leva, eller båda, överlever han.

Berättelserna om sinti- och romernas lidande i Nazityskland går alltför ofta förlorade eller oberättade. I denna gripande berättelse delar Otto med sig av sin historia med en anmärkningsvärd enkelhet. Djupt gripande är En zigenare i Auschwitz den otroliga berättelsen om hur en ung sintipojke mirakulöst överlevde Förintelsens ofattbara mörker.