Erikskrönikan är en versberättelse som skrevs på 1320-talet en propagandaskrift som hyllar Folkungadynastin som grundades av Birger jarl. Krönikan är skriven på rim, knittel, och är en viktig källtext som ger en översikt över Sveriges politiska utveckling med början på 1250-talet. Här har den gammalsvenska knittelversen tolkats och getts modern språkdräkt med ambitionen att flera och nya läsare ska fa tillgång till krönikans innehåll, atmosfär och särskilda humor. Den rimmade versen kompletteras av en prosaversion och kommentarer till den verkliga politiska bakgrunden till innehållet. Krönikan har ett politiskt syfte: att hedra hjälten hertig Erik Magnusson som 1318 dog i striderna mellan kung Birger och hans bröder. Erikskrönikans bild av svensk medeltid är både mörk och ljus. Den speglar våld, krig, intriger och svek, men också uppbyggnad av städer, kyrkor och kloster. Fromhet och lojalitet, vänskap och kärlek frodades också och festliga bröllop och torneringar avlöste varandra texten är en livfull berättelse om tiden och dess människor.