Samarbetet inom EU bygger bl.a. på att de officiella språken är likställda, dvs. inget språk har tolkningsföreträde framför andra språkversioner. Det är emellertid inte sällan som det föreligger skillnader mellan de olika språkversionerna. Varje seriöst studium av unionsrätten kräver därför ett beaktande av flera av de olika autentiska språkversionerna. Syftet med föreliggande framställning är att underlätta en komparation mellan fyra av de autentiska språkversionerna, nämligen franska, tyska, engelska och svenska, av de två centrala fördragen. Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med detta syfte har texten satts på sådant sätt att varje språkversion återfinns i en separat spalt på varje uppslag. Varje artikel börjar på samma rad på alla språken även om de naturligtvis kan sluta olika, beroende på språkens olika uppbyggnad.Dispositionen i denna sjätte upplaga följer Europeiska unionens senaste ändringsfördrag, Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, i vilket det ges detaljerade instruktioner om hur bestämmelser i EU:sbefintliga fördrag skall revideras, kompletteras, raderas och omnumreras. De konsoliderade versionerna av Fördraget om Europeiska Unionen och Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt kompletteras av utvaldaprotokoll och förklaringar upprättade respektive avgivna vid antagandet av Lissabonfördraget. Revideringar som inte upptagits i Lissabonfördraget, men som medlemstaterna överenskommit om att genomföra vid nästkommandefördragsrevidering, uppmärksammas med fotnoter i anslutning till de relevanta bestämmelserna. Längst bak i framställningen återfinns även den svenska anslutningslagen (1994:1500).