När jag sommaren 1995 för första gången besökte Institutet för Scenkonst blev jag betagen. Det var något i atmosfären, i grundligheten man visade i små och stora frågor, tiden som alltid fanns till förfogande samt den öppenhet och gästfrihet som visades varje person som kom förbi. Jag upplevde en livskvalitet i vardagens varje moment jag sällan känt i mitt liv, och åkte hem i visshet om att jag skulle ägna min avhandling åt just denna teatergrupp.Det jag vid detta tidiga möte så starkt greps av har under forskningsarbetets gång blivit allt tydligare: jag har sett hur teaterarbete och levnadssätt smält samman och speglat varandra. Ett förhållningssätt till livet har praktiserats på ett scengolv samtidigt som principerna för teaterutövandet ständigt återspeglats i vardagens alla mindre och större handlingar och val. I denna praktik har pedagogiken spelat en avgörande roll, och det är markant hur överföringen av praktiskt kunnande i första hand skett genom den kultur som odlats på och genom teatern. För eleverna, liksom för mig, har vistelserna där ofta inneburit en vidsträckt resa, som inte sällan lett till en omvärdering av både teater och livshållning. Institutet för Scenkonst bildades av Ingemar Lindh i Storhögen 1971. Sedan mitten av 70-talet verkade teatergruppen till stor del utanför Sverige, bl a i Italien där man hade sin bas under 14 år. Institutet för Scenkonst har i mer än 30 år ägnat sig åt forskning i skådespelarkonst, liksom pedagogisk och konstnärlig verksamhet.Cecilia Lagerström är verksam vid Teatervetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet och teaterregissör. Former för liv och teater är hennes doktorsavhandling.