Hånnlamb är namnet på de behornade gotländska fåren som vistas utomhus året om. För 6000 år sedan kom de till Gotland med de första jordbrukarna som bosatte sig på ön. Och de finns kvar ännu. I boken berättas om hur fåren kom till Gotland och hur de anpassade sig till livet på ön och öarna runt ön. Den historien är i mångt och mycket en historia om Gotland i sig också - för så nära är sambandet att det idag är svårt att tänka sig Hånnlamb utan Gotland och Gotland utan Hånnlamb. Ja Gotlands flagga har ju just en vädur som centralgestalt, alltså en Hånnlambsbagge. Boken rör både får, människor, kött, ull, språk, genetik och kultur. Ja, kort och gott allt som man kan behöva veta om detta levande kulturarv som är 5000 år äldre än öns medeltidskyrkor och ruiner. Fram till 1700-talet var får liktydigt med Hånnlamb på Gotland, men sen började andra raser introduceras, en utveckling som drevs på av staten. Det hade kunnat sluta med att Hånnlamben utrotats i mitten av 1900-talet, men några envisa eldsjälar ville annorlunda och lyckades bevara rasen för framtiden. Idag bevaras rasen i en särskild s.k. genbank. Denna tid sammanfaller också med industrialiseringen och även denna, som ibland skedde i symbios med och ibland stod i motsats till bevarandesträvandena för Hånnlamben, beskrivs utförligt i boken. Hånnlamb är än så länge den enda svenska kött/charkprodukten som har skyddad ursprungsbeteckning SUB-skydd i EU. Hånnlamben finns framförallt på Gotland, som sig bör och en särskild ställning har de i relation till Lilla Karlsö där ett par hundra av dem årligen tillbringar sommaren och sköter sig själva, betar marken och dricker Östersjöns bräckta vatten.