Efter den uppmärksammade debuten Tolvfingertal återvänder Gabriel Itkes-Sznap med en samling dikter som utspelar sig i en vardag där närheten till barnen är lika närvarande som bibeltexten, rädslan lika akut som uråldrig, körsbärsträden blommar på hösten och husflugorna invaderar hemmet med död. I bilder som rör sig mellan det helt bestämda och helt ovissa tecknas en rå men skimrande existens.”när ett träd växerur stammen på sin döda förälderheter det ”kadaverföryngring” på tyskablir till ettstackmoln om dagentill en påse om natteni påsen finns en lungai lungan en skära att skära i Ljus”