Det här är Alf Nilssons sjätte bok om Homo psychicus, det mänskliga psyket. Den allt övergripande fråga boken kretsar kring är hur vårt vetande om det yttre kosmos kan förstås i förhållande till vad vi vet om vårt inre kosmos: Hur kan det komma sig att människans vetande nått ända ut mot gränserna för universum, vårt yttre kosmos, den så kallade kosmologiska horisonten? Och hur kan det förhålla sig så när vi fortfarande är så famlande vad gäller vetandet om vårt inre psykiska kosmos? I sitt sökande efter svar på frågorna utgår författaren från utvecklingsperspektivet, den evolutionära såväl som den ontogenetiska utvecklingen, den senare alltså barnets utveckling. Den sjätte boken är fristående och kan läsas helt oberoende av de andra böckerna. Syftet med denna sista bok i serien har varit att göra den läsvänligare än tidigare böcker. Författaren har således avlastat den på tekniska inslag som noter och hänvisningar till referenser. Alf Nilsson är professor emeritus. Han var verksam som professor i klinisk psykologi 19862001 vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Författaren är legitimerad psykolog och psykoterapeut.