Kostis Papakongos är född i Grekland 1936 och debuterade som lyriker vid tjugo års ålder. Sedan militärkuppen 1967 lever han i exil i Sverige där han under juntans år vid makten publicerade artiklar i svensk press, bland annat i Dagens Nyheter och Aftonbladet, om det politiska läget i hemlandet. 1969 gav han ut sin första roman på svenska, Vågor kring Rhodos, i vilken han skildrade diktaturens första dag. Året därpå kom diktsamlingen Polarnatt. Han har hittills publicerat tjugosju böcker på olika språk, huvudsakligen lyrik men också prosa. Tretton av dessa har kommit ut i Sverige. Han är mest känd för dokumentärromanen Kapetan Aris (1975) om andra världskriget i Grekland 1940 1945, men också för sin lyrik. Hans senaste diktsamling Den sjunde solstrålen utkom 2010 på Bokförlaget Tranan.Om Polarnatt:Det är som om denne flykting kommit hit för att återupprätta tron på dikten som en del av människolungan. Jag är fylld av beundran inför denna vågsamma och bärkraftiga lyrik. Jacob Branting Aftonbladet Om Myter: Man kan inte tveka om att Myter, med ett slag, etablerar honom som en fängslande och originell svensk poet. Bengt Holmqvist Dagens Nyheter Om Drömmar: Hans dikter är fast förankrade i en grekisk tradition av sinnlig iakttagelse och djärvt bildskapande. De är ofta påfallande personliga och originella. Över all denna poesi skimrar och lyser Medelhavets underbara ljus. Mats Gellerfelt Svenska Dagbladet Om Brantväxter: Kostis Papakongos har nämligen något att säga. Han har ett språk som fungerar. Bakom varje ord anar man svett och stor möda ... Ibland tänker jag på Göran Sonnevi samma rena klarhet, samma koncentration och allvar. Anders Sundelin Expressen Om Snötäckt lykta: Papakongos dikter talar ofta om alltings återkomst genom döden, om försvinnandet genom livet. I denna virvel avtecknas myterna som en sorts funktionärer, för att informera oss om var i det outgrundliga kretsloppet vi befinner oss. Det är i sanning mycket grekiskt, alltså mänskligt. Erik Bergqvist Svenska Dagbladet Om Den sjunde solstrålen: Papakongos styrka ligger i det reducerade tilltalet, i just det att han inte bryr sig om åthävor utan låter dikten och världen vara just så hemlighetsfull som den är ... Han skriver ett slags profant evangelium där människan finns i fokus: Om du följer efter en död på natten / tar han dig till platsen under fönstret / där han sjöng då han var tjugo år. Detta är dikt som är en storslagen kombination av estetik och etik. Kristian Lundberg Norrköpings Tidningar