Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister ägnade sig åt att gräva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kände till. Det ledde till en våldsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fängelsestraff. Många minns skriverierna runt IB-affären. Men vad var det egentligen som hände? Hade maktens män skäl att slå till så oerhört hårt? Var rikets säkerhet verkligen i fara? Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet? Som så ofta är fallet överträffar sanningen dikten. IB-affären slutade så illa därför att maktfullkomliga män på högsta politiska nivå i Sverige till varje pris ville skydda sig själva. De hade sysslat med topphemlig -olaglig -  åsiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökända underrättelsetjänst. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka både visselblåsare och journalister.  Berättelsen om det journalistiska arbetet att avslöja IB och det politiska ansvaret kring vad som pågick är spännande som ... en agentroman! ... Skildringen här, liksom boken i dess helhet är välskriven, fascinerande, ja spännande samtidshistoria, svensk efterkrigstid nu sedd i ett betydligt klarare ljus så här med femtio års distans. Dala-Demokraten