Jag är snart ensam med mig själv, som jag helst av allt har önskat mig. Jag talar långsamt. Jag pratar utan ord. Det får vara med orden. När kunde de någonsin säga något. De är inga följeslagare. De skulle ha gett värme. De skulle ha varit som en annan sorts rock. Mänskligare. Historia. Underhållning. Försakelse. Upprättelse. För att inte säga avskapelse. Dagen en stund till med obarmhärtigt ljus. Det vackraste. Det sista. Det sista ljuset. Genom ord igen. Jag står ensam i min låt oss säga kyrka, med händerna hårt pressade mothuvudet, ibland runt huvudet, allt hårdare, en mindre värld –Ingen är ett nytt prosaverk av Lars Norén efter Filosofins natt som kom 2012. Han har senast givit ut en ny dagboksvolym, En dramatikers dagbok 20052012.