Åren efter andra världskriget slöt sig många tidigare koloni­­se­­rade länder samman för att staka ut en politisk kurs som var ­­obero­ende både till det kapitalistiska väst och det kommunistiska öst.

I centrum för denna rörelse stod Indonesien som 1955 var värd för en afroasiatisk konferens, Bandungkonferensen, vars ­deltagarländer ­representerade över halva jordens befolkning. En social och ekono­misk utveckling utanför de två super­mak­ter­nas, Förenta staternas och Sovjetunionens, hägn såg ut att vara möjlig.

Men i mitten på 1960-talet förändrades situationen. Den indonesiska militären med general Suharto i spetsen tog makten i Jakarta och mördade en miljon civila med hjälp av CIA. Därefter blev landet en lojal ­partner till USA.

Denna geopolitiskt motiverade metod för regim­­skifte kom att kallas »Jakartametoden« och skulle under de ­föl­jande årtiondena praktiseras med stor framgång även på andra håll i världen. I boken Jakarta­metoden berättar den ­ameri­kanske reportern Vincent Bevins den idag del­vis bortglömda historien om det världsompännande och systematiska massvåld som i hög grad bidrog till att USA kunde gå segrande ur det kalla kriget.

Boken bygger på lit­teratur och arkivmaterial på fyra språk - engelska, indone­siska, portugisiska och spanska - och på intervjuer med ögonvittnen till hur »Jakarta­metoden« tillämpades, inte bara i ­Indonesien utan också i Argentina, Brasilien, Chile, Guatemala, ­Syd­korea, Vietnam och Östtimor.

Vincent Bevins är en amerikansk ­journalist och författare. Han har tidigare arbetat på Financial Times i London och som korrespondent för Los Angeles Times i Brasilien och Washington Post i Sydostasien. Han har publicerat artiklar i bland annat Economist, Foreign Policy, Guardian, New York Review of Books och New York Times.

Massvåldet som formade vår värld

Under åren 1945-90 uppstod ett löst nätverk av USA-stödda antikommunistiska utrotnings­program som utförde massmord i minst 23 länder. Programmen bör ses som sammanlänkade och som en viktig del av Förenta staternas seger i kalla kriget.

De som utförde målmedvetna avrättningar av dissidenter och obeväpnade civila lärde sig av varandra. De antog metoder som hade utvecklats i andra länder. Ibland uppkallade de till och med sina program efter program som de försökte efterlikna. Jag fann bevis som indirekt kopplade metaforen "Jakarta", till minst elva länder.

Och även om några av dessa program var missriktade eliminerade de verkliga motståndare till det globala projekt som leddes av USA. ­Indonesien är det viktigaste ­exemplet. Utan massmordet på kommunistpartiets medlemmar skulle landet aldrig ha gått från Sukarno till Suharto.

Även i länder där regeringens öde inte stod på spel fungerade massmord som effektiv terror, både inom länderna och i ­omgivande regioner, där de signalerade vad som kunde hända dem som satte sig till motvärn.

Jag vill påstå att detta lösa nätverk av utrotningsprogram, organiserade och motiverade av antikommunistiska principer, var en så viktig del av USA:s seger att våldet i grunden formade den värld vi lever i idag.

VINCENT BEVINS

SAGT OM DEN ENGELSKSPRÅKIGA UTGÅVAN

"En av de hittills bästa, mest informativa och mest belysande skildringarna av hur CIA har format USA:s roll i världen." Glenn Greenwald

"Om Indonesien 1965 ses som en 'seger' för regimskiftesanhängarna, så är idén om regimskifte helt bankrutt och bör aldrig praktiseras igen." American Conservative

"En fängslande historia om det kalla kriget sedd genom det globala antikommunistiska ­vål­dets lins." New Statesman

"En fascinerande och oroande redogörelse." Financial Times

"[Jakartametoden] sprider ett välkommet ljus över de brott som utspelade sig i Indonesien, en historia som i stort är bortglömt ... men den ställer också den grundläggande frågan varför USA stödde sådana illdåd ..." Times Literary Supplement

"Ett måste att läsa för att bättre förstå hur den amerikanska under