Tänk er en lärare på en vanlig svensk gymnasieskola. Under nästan 40 år skapar han en stor produktion av målningar, teckningar och dikter samtidigt som han arbetar heltid med helt andra ämnen än bildkonst. Han skriver dessutom under många år konstkritik i dagspressen. Vilka drivkrafter är det som får honom att göra allt detta? Hur tas hans arbete emot i det lokala samhället? Blir hans arbete lättare att förstå när vi vet något om hans metoder och hans idéer om konst och poesi? Om de frågorna handlar den här boken. Huvudpersonen heter Jan Widströmer. Han är född 1944 och är sedan 1974 bosatt i Falkenberg. Widströmer har en lärar- och magisterexamen, men som bildkonstnär är han autodidakt. Sedan tonåren har han experimenterat med olika bildtekniker. Via utställningar och böcker har han tagit intryck av konst från olika epoker och kulturer. Dessa experiment och studier har varit hans konstskola. Som ivrig musiklyssnare blev han också tidigt intresserad av hur upplevelser av musik kan tolkas i abstrakta bilder. Widströmer har aldrig bundit sig till någon bestämd stil eller trend i konsten. Han arbetar mycket systematiskt med bildteman som varieras och utforskas under många år. Genomgående i hans konst är ett intresse för kopplingar mellan bilden, naturen, musiken, poesin och de olika världsreligionernas symbolik och mystik. Boken är en studie av Widströmers verk men också ett försök att pröva metoder för studier av konst- och kulturliv mera generellt. I det sammanhanget är Widströmer ett intressant exempel eftersom han är ovanlig. De flesta konstnärer präglas av umgänget med kollegor under sin utbildning och karriär. Widströmer har dock saknat eller undvikit sådana kontakter. Detta har han kompenserat genom att kombinera minst tre yrkesroller samtidigt: Som lärare, som bildkonstnär och som kulturjournalist. Mångsidigheten har gett honom en internationell orientering som paradoxalt nog isolerat honom från lokalsamhället. I boken återges i färg nästan 200 av Widströmers målningar, teckningar och collage. Varje verk kommenteras och analyseras i texterna. Layouten är utformad så att läsaren lätt ska kunna jämföra konstverk och text. Texterna förtydligar teman och metoder i konstnärskapet och lyfter fram de betydelser som ofta finns även i helt abstrakta bilder. I separata kapitel om Widströmers konstkritik prövas metoder för analys av kulturjournalistik. Här betonas hur Widströmers texter förmedlar internationella idéer och debatter samtidigt som de dokumenterar det lokala konstlivet. I analysen undersöks också vad som kännetecknar texterna i jämförelse med tidigare forskning om samtida konstkritik i Sverige och i Norden. Bokens huvudförfattare är Fred Andersson, forskare och kritiker inom bildkonst. Kapitlet om Widströmers poesi är författat av Niklas Schiöler, författare och poesikännare. Båda författarna har arbetat med större forskningsprojekt om svenskt konstliv och svensk poesi.