Den här boken presenterar den polsk-judiske läkaren, författaren och pedagogen Janusz Korczaks (Warszawa 1878–Treblinka 1942) pedagogiska syn och praktik. I författarnas rekonstruktion framträder fem kärnelement: respekt för varje barn; delaktighet; rättvisa; dialog som uttryck och kommunikation; självmedvetenhet och reflektion från pedagogens sida.

Dessa element utgör inte en väl avrundad teori eller filosofi, utan är en del av många berättelser om att leva tillsammans med barn, i Korczaks fall föräldralösa barn. Korczak, som aktivt involverade barnen själva, organiserade detta liv på ett sådant sätt att rättvisa rådde. Han är narrativitetens och den demokratiska uppfostrans pedagog. Korczak utforskade många, och än idag utmanande, sätt för deltagande utbildning.

Boken visar att förutom den nu dominerande positivistiska synen på utbildning, med dess teknokratiska språk och betoning på resultat, standarder, tester etc., är ett annat språk möjligt, ett som är mer praktikbaserat och som lärare omedelbart kommer att relatera till: kärlek till barn, ett pedagogiskt etos och att söka sätt att leva tillsammans på ett rättvist sätt.