Varför har försöken att göra miljöproblem till säkerhetspolitiska hot misslyckats, medan cyberhotet fått ett starkt genomslag på den säkerhetspolitiska dagordningen? Det finns inte något enkelt samband mellan "verkliga" hot och uppmärksamheten de får i samhällsdebatten och det politiska beslutsfattandet. Hotbilder kan feltolkas och således både under- och överskattas. De kan också vara resultatet av medvetna manipulationer. När information är bristfällig eller svårtolkad lämnas fältet fritt för såväl överdrivna skräckvisioner som vilseledande trygghetsgarantier. Att en del hotbilder hamnar på den säkerhetspolitiska dagordningen tycks vara resultatet av filtrering. Denna bok vill visa vad filtreringen består av, hur den kan förklaras och vilka politiska konsekvenser den kan få. Vidare beskrivs och förklarad den hotbildspolitiska utvecklingen i Sverige, med fokus på skeendet efter kalla krigets slut. Författaren förklarar också vad som skiljer de lyckade från de misslyckade försöken att göra frågor till säkerhetspolitiska hot. Johan Eriksson är professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.