Under 1600-talets krig tog den europeiska eliten gärna tillfället i akt att föra bort värdefulla föremål - kulturella byten - som de sedan kunde införliva med sina egna samlingar. Mycket av 1600-talets byten har bevarats i det som har blivit till nationella kulturarvsinstitutioner. Som en effekt av Napoleons plundringar i Europa kring 1800 uppmärksammades byten i svenska samlingar av utländska forskare från 1800-talets mitt och framåt. På så sätt kom 1600-talets byten med tiden att förstås som "svenska krigsbyten" och som symboler för nationell ära. Ordet "krigsbyte" var dock inte etablerat i svenskan före 1712 och de hemförda bytena tolkades på ett annat sätt under 1600-talet än under senare perioder. I denna idéhistoriska avhandling diskuteras de materiella processer och praktiska omständigheter som var med om att skapa samtidens förståelse av dessa föremål. Emma Hagström Molin undersöker plundringens konsekvenser för segraren genom att studera fem byten som fördes till det svenska riket på order av kung Gustav II Adolf och fältherren Carl Gustaf Wrangel. Dessa byten - främst arkivhandlingar och böcker - analyseras med hjälp av en objektbiografisk metod: från packningen av dem i krigets kistor på kontinenten till deras liv i Riksarkivets skåp, Uppsala universitetsbiblioteks hyllor och Skokloster slotts museala rum i det svenska kungariket. Biografierna synliggör föremålens transformationer och deras instabila identiteter i ett längre tidsperspektiv.