Landshövdingehusen – ett göteborgskt världsarv är en bok om en hustyp som mellan 1875 – 1940 dominerade bostadsbebyggelsen i Göteborg. Husen byggdes för att lätta den ökande bostadsbristen. Ett landshövdingehus är ett tvåvåningshus som ligger på en murad bottenvåning. När husen förbjöds något år före andra världskrigets utbrott där anledningen var brandfaran vid krig – utgjorde de nära hälften av alla bostäder i Göteborg och en tredjedel av alla göteborgare bodde då i ett av dem. Här går att läsa om arkitekturen och om arkitekterna som ritade dem, men boken presenterar samtidigt landshövdingehusen i en både bredare och djupare kontext som går bortom arkitekturen och där husen beskrivs som produkter av sin samtid; politiskt, socialt, kulturellt och ekonomiskt. Är då landshövdingehusen verkligen ett världsarv? Nej, de är inte upptagna på Unescos världsarvslista men liknande dominans för en hustyp för en arbetarbefolkning torde inte finnas någon annan stans i världen och de skulle därför mycket väl kunna uppfylla kriterierna för världsarvsstatus. Landshövdingehusen – ett göteborgskt världsarv ges ut i samband med att hustypen fyller 150 år 2025.