När ska jag få läsa en bok om en fin barndom? Det har jag undrat över genom åren då jag tagit del av olika författares svåra uppväxter. Till slut tänkte jag att jag får väl skriva en själv. Den här boken är inte bara en självbiografi utan också ett historiskt nedslag i en helt vanlig (nåja) familjs vardag, i en helt vanlig bygd strax utanför Göteborg och tar sin början för nära 100 år sedan. Vi hade det som de flesta andra på Stora Högen när jag föddes 1928. Mina föräldrar skötte gårdsbutiken och jordbruket med handkraft och utan större tillgångar. De slet, men trots knaper ekonomi gav de mig och mina systrar de bästa förutsättningar för ett gott liv. De uppmuntrade mig att ta vara på min musikaliska begåvning och lät mig ta pianolektioner från tidig ålder. Och som första ungen i bygden fick jag möjlighet att gå flickskola i stan mitt under brinnande världskrig alldeles inpå knutarna. Självklart hade vi motgångar, det hör livet till, men med en grundtrygghet i att från begynnelsen känt mig älskad så har jag också alltid känt mig lyckligt lottad. Detta är en fortsättning på min första bok Det var på Kykuit de mötte varandra, som handlar om mina föräldrars tid i Amerika och Sverige. Här, i den första av två volymer av min självbiografi, får ni följa mitt liv genom barndomen, genom den turbulenta ungdomstiden fram till vuxenlivet som började med giftermål innan jag ens var myndig.