John Fernström (1897--1961) var verksam som violinist, dirigent och tonsättare. Idag är han bäst ihågkommen för sitt initiativ att 1951 starta Nordisk Ungdomsorkester i Lund, en plantskola för flera musikergenerationer i Norden. Denna insats har delvis skymt det centrala i hans liv - komponerandet. 1944 fick Fernströms musik ett genombrott i Stockholm och under ett tiotal år framfördes en rad av hans verk där. Han var på god väg att etablera sig som en erkänd svensk tonsättare. Hans musik passade emellertid inte in i de radikalt modernistiska strömningar som efterhand kom att dominera det stockholmska musiklivet och intresset för Fernströms musik ebbade ut. Boel Lindberg analyserar bl a med hjälp av Bourdieus begrepp kulturella fält, symboliskt kapital och habitus orsakerna till att Fernström inte lyckades behålla en plats på parnassen.