Medan Estland under 1500-talet omväxlande led under dansk, tysk, polsk, rysk och svensk överhöghet publicerade prästen Balthasar Russow i Tallinns Helgeandskyrka år 1584 sitt stora livsverk: den livländska krönikan, Chronica Der Prouintz Lyfflandt, på lågtyska. Medan Estland fyrahundra år senare led under sovjetisk ockupation kunde landets främste författare Jaan Kross mellan 1970 och 1980 publicera romanen Mellan tre farsoter i fyra delar. Han bygger sin historia på Russows krönika, men gör roman av hans liv - samtidigt som han med förtäckta allusioner talar om det samtida förtrycket. Båda författarna använde litteraturen för att hävda Estlands och det estniska folkets kulturella egenart mitt under de ockupationer som olika stormakter ständigt utsatt dem för genom historien. I den tredje delen utnämns Balthasar Russow till präst i Helgeandskyrkan i Tallinn, en stad där svenskarna nu regerar, men där han predikar för "de grå" på folkspråket. Den enkle bondsonen har kommit upp sig och står nu i tjänst hos överheten, som han hela tiden måste anpassa sig till, samtidigt som han känner med sitt folk. Det stundar giftermål och barnalycka, men tiderna kommer också med stora prövningar, Tallinn belägras och pesten skördar offer. Balthasar tar sig an skrivandet av sin stora krönika som efter idogt arbete färdigställs. Det finns emellertid starka intressen som vill stoppa den.