Andra världskriget är över. Väninnorna Kerstin och Elna planerar att åldras tillsammans i det hus i österrikiska alperna som Kerstin äntligen kan ta i besittning. De kommer från skilda förhållanden men har ändå mycket gemensamt. Elna fascineras av kommunismen. Kerstin är besatt av allt som har med August Strindberg att göra. Hon vill nöd­vän­digt bestiga de berg där hon vandrat med fadern som barn. Där ville han skriva sitt Inferno, inspirerad av Dante med Kerstin i rollen som Beatrice. Men bergsbestigningen leder vänskapen mellan de två på villovägar. Romanen Min vän Kerstins inferno bygger på brev som Kerstin Strindberg, dotter till August Strindberg och Frida Uhl, skrev till Elna Pettersson, författarens farmor och nära vän till Kerstin Strindberg. Lena Kallenberg är författare. Hon har skrivit ett fyrtiotal böcker. Hennes senaste romaner är Söder­morsor (2010), Farmors son (2014) och Min mamma hade många inne­boende (2018). För sina Stockholms­skild­ringar har hon kallats kvinnornas Fogelström. Hon har till­delats ­bland annat Svenska Pens Bernspris, Martin Koch-sällskapets pris, Stig Sjö­din-priset och Fack­föreningsrörelsens Ivar Lo-pris. »Det är i samband med en flytt i oktober år 2021 som jag hittar den gamla resväskan på vinden. En smutsig väska i tunn kartong. Det är fortfarande möjligt att tyda de avskavda klistermärken som berättar om destinationerna Wien, Zürich och Stockholms centralstation. Medan jag pillar med de tröga låsknäppena i metall anar jag vad det är för en väska. Och i minnets labyrint hör jag den gälla telefonsignalen från barn­domens bakelittelefon, farmors barska röst i andra änden tränger ige­nom. Åter ber hon pappa sätta sig på cykeln från vår söderförort in till stan. Det gäller Strindbergsbreven. De brev August Strindberg skrev till sin dotter Kerstin i Österrike, de som hon misstänker att Bonniers förlag ska lura till sig. Väskans lås ger äntligen vika och blottar innehållet av en annan brevsamling. Brev från Kerstin Strindberg till farmor. De rullar upp en historia om en vänskapspakt i kalla krigets tid. En historia om förlust, drömmar och rotlöshet.« Lena Kallenberg