År 1908 byggdes Missionsskolan på Lidingö. Det var öns största byggnad och på skolområdet fanns ett sjudande liv. Här utbildades unga människor till pastorer och missionärer i Svenska Missionsförbundet. Och här fanns det lärarfamiljer, kusk, skräddare, skomakare, rektor, inspektor, husmor, jungfrur, vaktmästare och tjänarinnor. Hit kom kung och drottning, prinsar och prinsessor, landshövdingar och biskopar, riksdagsmän och internationella gäster från avlägsna och exotiska länder. Hit kom kvinnor och män från alla samhällsklasser och landsdelar för att få utbildning, kanske var de 10 000 sammanlagt. Här diskuterades försoningsläror och församlingsarbete, bibelsyn och biståndsarbete. Och här fanns ett bildningsideal och en kunskapstörst högt över vad man kunde förvänta sig i samtiden. I boken om Missionsskolan berättas historien om skolan som startade i Vinslöv och Kristinehamn, flyttades till Söder i Stockholm och sedan kom till Lidingö. Utvecklingen från missionsskola till teologisk högskola speglas, men också framväxten av en folkhögskola med utbildning av fritidsledare och diakoner. Här fanns visionen att skapa en Församlingshögskola och ett centrum för bildning och utbildning tills skolan sommaren 2014 tömdes och sista psalmen sjöngs innan flyttlasset gick till nya lokaler i Bromma.