Under åren kring 1980 inleder Agneta Stark och Sven Lindqvist en kärleksrelation med förhinder. Han är redan gift och hon har andra historier. Men även under perioder då de avstår från att ses skriver de brev, ibland flera gånger om dagen, och slutligen förenas de ändå och lever som livskamrater i fyra decennier. Deras intensiva brevväxling rymmer allt, från dagspolitik, litteratur och arbete till kärleksjoller, förebråelser, erotik och - framför allt - »en särskild närhet«, en gemenskap som tycks överleva vad som helst. Under dessa år genomgår Sven Lindqvists författarskap också en drastisk förändring. Efter samhällsengagerade böcker om såväl jordbruk i Latinamerika som demokrati på arbetsplatsen inleder han en inre resa och skriver i tät följd En älskares dagbok och En gift mans dagbok. Agneta Stark, född 1946 i Stockholm, är en svensk feministisk ekonomiforskare, författare och samhällsdebattör som mellan 2004 och 2010 var rektor vid Högskolan Dalarna. Hon har skrivit krönikor i Svenska Dagbladet och Dagens Arbete, är nu vass och uppskattad krönikör i Dagens ETC och föreläser om ekonomi och samhällsfrågor i jämställdhetsperspektiv."Årets mest romantiska bok, århundradets mest romantiska brevväxling? Jag avundas alla som har denna otroliga läsupplevelse framför sig." Valerie Kyeyune Backström, Expressen."Mellan bokens pärmar lever tidens intellektuella debatt upp på nytt, i intimare och uppriktigare skrud. De älskandes ömsesidiga påverkan på varandra kallas upp ur det förflutna och utspelar sig i realtid framför läsaren [. . .] Lindqvist och Stark ägnar sig åt varandra och åt världen med ett närmast hypnotiskt allvar. Deras brevkonst består av en särskild form av uppmärksamhet - ett outtröttligt koncentrerat betraktande och formulerande av allt som omger dem." Samuel Levander, DN. ". . . denna underbara brevsamling." Thomas Götselius, Expressen."Det är fantastisk läsning som hade blivit outhärdlig och pinsam om de inte vore sådana briljanta skribenter [. . .] Boken visar hur vacker kärleken är, och hänsynslöst egoistisk, grym och självutplånande." Peter Kadhammar, Aftonbladet."Man läser boken helt motståndslöst, och jag älskar den förbehållslöst [. . .] Ljus och glädje finns i lika stora doser. Jag kan erkänna att min första reaktion inför boken var: vill jag verkligen läsa den här privata korrespondensen? Min tvekan blåses bort av den storm breven liknar och som Stark antydde, för det är svårt att inte beröras och hänföras. Mitt svar: ja, det är privat, men också: ja, det är litterärt, i en ekvation som inte borde gå ihop." Björn Kohlström, Bernur."Efterhand suddas även stil­skillnaderna ut. Språket blir ett språk, med gemensam syntax, endemisk för deras brevväxling. Referenserna är efter ett tag så inarbetade, så väletablerade, att det räcker med blott ett ord eller en anspelning för att båda (och deras läsare) ska förstå vad som avses. Ett bibliotek av gemensamma minnen, platser och kulturella betraktelser öppnar sig, så samstämmiga att breven efterhand kan användas för att tyda den andras avsikter: en Rosettasten i Palmeland." Henrik Sahl Johansson, SvD