De älskar sin storslagna natur. De kämpar globalt för mänskliga rättigheter och mot krig och fattigdom. Norrmännen, de hederliga och jämställda. Men i en tid då planetens framtid står på spel trampar landet samtidigt gasen i botten med rekordinvesteringar i olja – även på nya, känsliga platser på jorden. Journalisten Lisa Röstlund prisades för boken Skogslandet om den svenska skogsindustrin. Nu granskar hon den norska oljeutvinningen och det som miljömässigt sägs väga upp för den: djuphavsgruvbrytningen, vindkraften, den grönare laxindustrin, klimatkompensationen och koldioxidinfångningen. Hon tar sig in i fossilbranschens värld av bubbel och ballonger, besöker Norges hotade Jurassic Park och möter människor som står på olika sidor i kampen om det som finns kvar att bevara."Lisa Röstlund bok om Norges 'gröna' olja är lysande."Göteborgs-Posten”Norgeparadoxen [är] en utmärkt lektion i hur fossilindustrin fungerar. Med glasklar skärpa visar den att inte bara Norge, utan hela världen, behöver en fullskalig blodtransfusion."Aftonbladet"Röstlund flår den norska samhällskroppen och det svider, eftersom det låter likadant här. Om skogen, ålen, sillen, våtmarkerna, kärnkraften, rennäringen, gruvorna. … Röstlund tecknar levande personporträtt. Vi får träffa människor i deras vardag. Snabba skisser som ska säga att han eller hon har ett liv som du, en längtan som du. Jag tycker om de här avsnitten. Norgeparadoxen är en grundligt genomförd journalistisk text."Dagens Nyheter"… men i gengäld skriver Röstlund fram ett mäktigt, polyfont tidsdokument som vittnar om hur världen hanterar klimatkrisen år 2025. Hur vi alla tycks ha fastnat i Norgeparadoxen."Sydsvenskan"I kölvattnet av att ha läst Norgeparadoxen är det svårt att inte provoceras."Dagens arbete"… när jag läser journalisten Lisa Röstlunds fullständigt lysande, förtvivlade och lågmält arga reportagebok 'Norgeparadoxen'."Göteborgs-Posten