Bob Hansson är en av få poeter som lyckas skriva dikter som används; på arbetsplatser, i skolor och som rivs ut och klistras upp på våra kylskåp. Och efter tio års paus är det dags för Bob Hansson att återvända till dikten och han gör det som en helt ny poet! Bob Hansson har alltid haft ett säreget uttryck som har varit öppet och direkt, som velat samtal och närhet, en dikt som haft lätt för att skratta. Så fortsätter det att vara i den nya boken, men i och grannsämjan är en långsam bödel märks även ett mörker, en svärta som vill påminna oss om något. Det är en djupare och allvarligare röst som inte viker för det svåra, men som fortfarande bjuder in till tröst och längtan. Hans bildspråk snuddar vid Tranströmers och Szymborskas enkelhet, men först och främst är rösten hans egen. Bob Hansson har alltid skrivit en poesi som skilt sig från trenderna i den svenska samtidslyriken, en röst som stått bredvid. Bob Hansson är en fantastisk författare, oavsett vad han skriver, men som diktare är han helt unik.