Folkhemmet har sin blomstringstid. I författarens barndomskvarter finns en plaskdamm där barn leker, medan mammorna dricker kaffe och läser veckotidningar på medhavda filtar. I dag återstår bara det sorgliga fundamentet. Den försvunna dammen framstår som symbol för ett folkhem som fått smått mytisk status och här diskuteras hur det egentligen var, utan att lovtala eller förtala. Boken bygger på egna och andras minnen men också reportage och annonser i lokalpressen. Här skildras stadens miljöer och människor under fyrtiotal och femtiotal; hur man arbetade och roade sig, hur man tyckte och tänkte. Skolan beskrivs i ett avsnitt, välbehövligt när de som upplevt den gamla pluggskolan blir allt färre och skräckhistorier hålls för sanna. Semestrande stadsbor möter även en landsbygd i snabb förändring. Boken handlar om det svenska folkhemmets högperiod och nedgång med barndomsstaden som exempel. Genom att berätta Författaren är barn av det svenska folkhemmet, född i Nyköping 1940. Professor em. i litteraturvetenskap i Uppsala med lång erfarenhet av akademisk undervisning och forskning, även i Helsingfors. Han har skrivit böcker om 1880-talets konstnärsromaner, svenska och utländskapojkboksklassiker, August Strindberg, Gustav Hedenvind-Eriksson, Hans Granlid och Gösta Gustaf-Janson samt om Florens som litterär miljö. Därtill redigerat fem volymer i Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk.