Gennadij Aleksejev (193287) föddes och dog i dåvarande Leningrad, där han försörjde sig som universitetslärare och arkitekt. Jämte bl.a. Vladimir Buritj, Arvo Mets och Vjatjeslav Kuprijanov företrädde han en litterär riktning som, utan att vara snävt bildstormande, sökte nya vägar för den ryskspråkiga lyriken. Aleksejevs diktning kännetecknas av en talspråksnära ton och underfundiga vardagsskildringar av hemstadens människor och rum, där det fantastiska och existentiella gärna går hand i hand med det anekdotiska och skenbart triviala, i en fullföljning av berättartraditioner från Gogol och framåt. Detta urval samlar sjuttio dikter däribland ett av den ryska litteraturens mest spektakulära kärlekspoem ur de fyra samlingar som kom ut under författarens livstid samt ur två postuma volymer. Utgåvan är del i översättaren och författaren Alan Asaids introduktion av undanskymda pionjärer i modern ryskspråkig diktkonst.