Lidingö är en förstad till Stockholm. Den har en egen integritet med blandad bebyggelse, från friliggande småhus över radhus till lägenheter i flerbostadshus. Småhusen och lägenheterna rymmer ungefär lika många boende, medan radhusen hyser var tionde invånare. Radhusen kan ha stor betydelse i början av bostadskarriären och mot slutet, då anspråken avtar. Två professorer, pedagoger från arkitektutbildningen vid KTH, båda med egna erfarenheter, ger här sin syn på Lidingös skatt av radhus, från de äldsta i landet till en kulmen på 1960- och 70- talen till en sparsam produktion in på 2000-talet. Fram till miljonprogrammet på 1960-talet rådde stor variation avseende arkitektur, inre och yttre, och i valet av material till husen. Efter miljonprogrammet dominerar trä i en relativt storskalig produktion. Men enstaka projekt med mindre radhus på 2000-talet visar vägen till en möjlig anpassning nedåt till enklare villkor. Det är kanske dags för en nytändning?