"Hungern gnagde i mitt inre. Jag orkade inte mycket längre. Men precis när jag började ge upp befann jag mig i Auschwitz-stallen, med rader av spiltor fyllda med hästar. Barbarossa var en reslig, vacker hingst. Han svarade bara på kommandon på tyska, och som den enda tysktalande pojken valdes jag ut som hans vaktmästare. Jag kände en glöd av hopp. Om jag kunde göra mig användbar och hjälpa dessa hästar, kanske jag kunde överleva."

Henry Oster var bara fem år gammal när Adolf Hitler tog makten 1933. Som en av de 2 011 judar som samlades in av Gestapo och deporterades från Köln, var han en av endast 23 som kom levande ut ur koncentrationslägren efter kriget.

En hjärtskärande och inspirerande sann berättelse om en modig liten pojke som, mot alla odds, efter att ha förlorat nästan allt en människa kan förlora, överlevde för att berätta sin historia.

Henry och hans föräldrar slets från sitt hem och deporterades till Łódzgettot i Polen, ett koncentrationsläger i en stad. Sedan, en skrämmande dag, efter att ha förlorat sin far i svält, fann Henry sig själv och sin mamma indrivna på en kvävande, smutsig boskapsvagn, på en resa till en plats vars namn har kommit att symbolisera det värsta med mänskligheten: Auschwitz.

Nazisterna slet Henry isär från hans mor i den forsande floden av barn, kvinnor och män som steg av tåget. För första gången i sitt liv var Henry helt ensam.

Henry tilldelades arbete i Auschwitz-stallen med hästuppfödning, och var tvungen att sköta sina ston, Mutti, Olga och hingsten Barbarossa från gryning till natt. Det var ett slitsamt arbete, men Henry höll fast vid tron att om han gjorde sig svår att ersätta, kanske han kunde överleva. Med förlamande hungervärk matade Henry hästarna varje dag, i vetskap om att om han ertappades med att stoppa en morot i fickan eller proppa lite spannmål i munnen, skulle han möta bödeln.

Genom allt – från att hitta sätt att undkomma att bli utvalda för döden i Auschwitz/Birkenaus gaskamrar, till att överleva en kulspruteexekutionspluton, till att uthärda en brutal dödsmarsch genom den dystra polska vintern – fann Henry på något sätt styrkan och viljan att fortsätta.

Ursprungligen publicerad som Bödelns vänlighet