1902 antog riksdagen vanartslagen, varigenom barn och ungdomar underställdes myndigheternas uppsikt. 1924 års barnavårdslag gjorde det obligatoriskt för alla kommuner att inrätta barnavårdsnämnder. 1954 beslöt riksdagen att ge bidrag till fritidsgrupper, i första hand ungdomsorganisationer. Bakgrunden till dessa beslut låg i fritidsbeteendet hos delar av städernas arbetarklassungdomar. Hans-Erik Olson skildrar utförligt den oro det väckte inom samhällets ledande skikt. På 30-talets kompletterades hotbilden med ungdomens dans- och nöjesintresse. På 50-talet fick borgerligheten också stöd från aktörer inom arbetarrörelsen. Nu kom vidare hotet fråm det motbokslösa samhället, vilket främst antogs drabba den rotlösa arbetarklassungdomen, in i bilden.