Stockholmarna fyllde i långa tider sina behov av korgar i första hand genom köp från tillresande landsbygdsslöjdare. I staden tycks det inte ha bott annat än enstaka korgmakare. Men på 1820-talet kom några i kontinentalt hantverk väl utbildade yrkesmän till Stockholm. De lyckades göra sig hemmastadda och utveckla en marknad. Tillverkningen började med halmhattar och korgar och nådde successivt fram till korgmöbler. Genom denna invandrargrupp spreds ett yrkeskunnande, som kring sekelskiftet 1900 resulterade i en stor produktion av pil- och rottingmöbler. Korgmöbler blev populära 50-årsgåvor och förekom ofta i tidens fashionabla inredningar. Idag konkurrerar en enda verkstad i Stockholm med ett överflöd av importerade korgprodukter. Stockholms korgmakare är ett resultat av många års studier i arkiv och museer och av omfattande intervjuundersökningar. Arne Biörnstad har varit verksam vid Nordiska museet och Skansen och är författare till en rad kulturhistoriska artiklar och böcker