Det här är berättelsen om William Stoner, som föds i den amerikanska mellanvästern i slutet av 1800-talet. Hans liv ligger utstakat – han ska slita på föräldrarnas gård med den torra jorden. Men Stoner har läshuvud och skickas till universitetet för att bli agronom. När han hamnar på ett seminarium i litteratur ändrar hela hans liv riktning.

Så börjar den mödosamma resan mot att skapa sig en egen tillvaro. Han arbetar på sin avhandling i engelsk litteratur, träffar en kvinna och gifter sig, börjar undervisa. Äktenskapet blir en katastrof. Stoners tillflykt blir det inre livet; han arbetar hårt och blir en omtyckt lärare. Hans idealism gör honom allt ensammare – men så möter han sent i livet kärleken och förstår för första gången vilken kraft som bor i mötet mellan två människor.

Stoner är en gripande roman om en mans livsresa. Utåt är han oansenlig, men inom honom ryms en värld av sorger, förhoppningar och besvikelser. Williams förmåga att gestalta de känslotillstånd som är allra svårast att sätta ord på får romanen att glöda som ett varmt bloss i den kalla natten. Vi är alla Stoner.

John Williams (1922–1994) föddes i Texas. Han arbetade som universitetslärare, skrev poesi och tre romaner; Stoner, Butcher’s Crossing och Augustus, för vilken han vann National Book Award 1973.

Stoner utgavs första gången 1965. Den fick fina recensioner och upplagan om 2 000 ex sålde slut. 2003 återutgavs den av New York Review of Books förlag och sakta spred sig nyheten om en fantastisk bortglömd bok – tio år efter författarens död. 2014 är Stoner en bästsäljare över hela Europa.

”Stoner är en djupt gripande roman som fick mig att uppleva vad riktigt stor litteratur kan innebära.”
Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Det är en stillsamt berättad historia om ett liv bland alla andra, men ändå andlöst spännande eftersom dramaturgin är så väl genomförd. /…/ Jag har satt Stoner i händerna på människor som försvunnit bort ett dygn, för de kan inte släppa boken för nåt annat. Sen kommer de tillbaka och vill - måste! - prata om det de just varit med om. Alla säger samma sak: de är skakade och sorgsna men väldigt lyckliga att de läst boken.”
Åsa Linderborg, Aftonbladet

”Allra sista meningen i Stoner är så bra att det händer något i kroppen: jag slår ihop boken, pressar den mot ansiktet och silar luften mellan tänderna som om jag plötsligt blivit intensivt generad. Men inget är genant - sista meningen i romanen är bara så fruktansvärt bra. Den ger en liten smula hopp inför döden, sluter livscirkeln, stänger berättelsen och gör litteraturen oförgänglig.”
Malin Ullgren, DN

”Det är en märkligt liten, stor roman. Så anspråkslös i tilltalet men med så djupa och svårfångade känslotillstånd. /…/  Stoner föds, lever, dör. Det är bara ett liv. Men Williams lyckas skriva fram en magisk, storslagen melankoli. En mästerlig författare.”
Fredrik Virtanen, Aftonbladet

”Det John Williams gör är att han skriver fram ett helt liv, så stilla där på platsen, lika mättat av inre tankar och närvaro som emellanåt frånvarande i den så kallade verkligheten. /…/ Och det jag känner är att jag i min tur blir lite förtrollad när jag läser Stoner, påmind om min egen livslånga och djupa förälskelse i litteraturen. Om den där hängivenheten som bär kulturen, berättar livet, men som idag dessvärre ifrågasätts till och med inom kulturredaktioner.”
Anneli Dufva, Kulturnytt

”På ytan händer det ganska lite i William Stoners liv. /…/  Ändå läser jag den i ett svep, just på grund av Williams förmåga att gestalta Stoners liv - klassresan, otryggheten i borgerligheten, kärleken till lärdom - från en punkt som är i exakt jämnhöjd med subjektet. Vi ser det han ser, delar hans små stunder av lycka och stora, avgörande besvikelser, känslan av att blev det inte mer?”
Jens Liljestrand, Expressen