Vid millennieskiftet inträffade en av de största för­ändringarna i Svenska kyrkan sedan reformationstiden. Svenska kyrkan upphörde då formellt att vara statskyrka. I processen som föregick förändringen framkom samtidigt en tydlig vilja från såväl statens som Svenska kyrkans sida att be­ vara kyrkans identitet efter relationsförändringen. Statskyrkans formella avskaffande sammanföll dock med några viktiga orga­nisationsförändringar. En sådan förändring var att det lokala självstyret förstärktes genom att arbetsgivaransvaret för försam­lingspräster helt fördes över från stift till lokal nivå. En annan för­ändring var en tydligare betoning på alla kyrkotillhörigas, vigdas och förtroendevaldas gemensamma ansvar för kyrkans grundläg­ gande uppgift. Den här boken problematiserar synsättet att Svenska kyrkan är samma kyrka före och efter millennieskiftet med utgångspunkt i det som i kyrkoordningen för Svenska kyrkan anges som kyrko­ livets centrum, nämligen gudstjänsten. Genom analys av ett omfattande empiriskt material relaterat till lokal gudstjänstpraxis i Luleå stift under perioden 1990 2009 behandlas möjliga eckle­siologiska följdverkningar av organisationsförändringen. Med hjälp av teorier hämtade från liturgisk teologi förs även en diskus­ sion om Svenska kyrkans ecklesialitet, det vill säga hur Svenska kyrkan manifesteras i praxis. Marie Rosenius är verksam inom området teologi och religions­ vetenskap vid Institutionen för idé­ och samhällsstudier, Umeå universitet. Svenska kyrkan samma kyrka? Ecklesiologi före och efter relationsförändringen mellan kyrka och stat är hennes doktorsavhandling.