Gösta Nystroem lärdes upp av sin far i både bildkonst och musik. På 1910-talet var han en ung målare / musiker som stegade in i nya världar i Matisses och Debussys, senare också Stravinskijs spår. Med åren utvecklades han sedan till en av landets främsta symfoniker, med verk där den musikaliska arkitekturen alltid stod i centrum och »stora klangblock eller vertikala klangpelare« byggdes efter principer som delvis var inspirerade av kubismen. Genom all hans musik går det samtidigt en känsloström, tonen från en »obotlig romantiker«. Dualismen mellan arkitektur och känsla finns ännu i hans sista, vitala symfoni, skriven av en 75-åring.Anders Edling, född 1946, disputerade 1980 på en avhandling om franska influenser i svensk musik 1880 1920. Därefter har han period­vis forskat i och skrivit om denna periods musikhistoria, parallellt med sitt arbete som musik- och handskriftsbibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek. Han är medförfattare i det av Kungl. Musikaliska Akademien initierade projektet Levande musikarv.