Vår nuvarande enkammarriksdag har funnits i drygt femtio år. Att riksdagen ska ha en kammare tas numera för givet. De flesta är för unga för att ha egna minnen av föregångaren tvåkammarriks­dagen. Ja, majoriteten var inte ens född vid skiftet, när två blev en. Femtio år har gått, och glömskan har tagit över. Ändå var det under tvåkammartiden 1867-1970 som mycket av vårt nuvarande samhälle formades. Att förstå hur systemet med en första och en andra kammare fungerade kan skänka nya perspektiv på dagens politiska liv. I boken behandlas exempelvis hur första kammaren, på grund av valreglerna, var en konservativ bastion fram till den fulla demokratins genombrott kring 1921. Från 1940-talet kom den i stället att bli en räddningsplanka för de regerande Social­demokraterna. Med bara en liten överdrift kan vi säga att första kammaren var av­görande för hur folkhemmet byggdes upp. Författarna, historikerna vid Södertörns högskola Torbjörn Nilsson och Josefin Hägglund, har åstadkommit både en historisk skildring av tvåkammarriksdagens tid och ett antal ­intervjuer med politiker som var med när det begav sig. Antingen som ledamöter i den avskaffade riksdagen, eller som nykomlingar i den nya enkammarriksdagen. På så sätt kopplas historia samman med nutid, ­politiska traditioner med enskilda erfarenheter och maktkamp med gemenskap över partigränsernaBoken är tillkommen i ett samarbete mellan Riksbankens Jubileumsfond, Södertörns högskola och Sveriges riksdag.