Stockholm har sedan medeltiden varit både huvudstad och hamnstad. Myllret av människor, ljuden, trängseln och dofterna  vid stadens kajer definierade 1800-talets Stockholm. Livets nödtorft liksom lyx upprätthölls till inte ringa del av grosshandlare, av vilka de flesta också var redare med egna fartyg. Dessa borgare, som inte sällan var invandrare, förde in utländska varor och fraktade svenska varor till utlandet för export. Flera grosshandlare blev kändisar i dåtidens kulturella Stockholm och umgicks i hovets och societetens kretsar. Berättelsen börjar med grosshandlaren Carl Fredrik Bohnstedt (1776-1838), född i Svenska Pommern och invandrad till Stockholm. Genom hans firma och människor med anknytning till den under 1800-talet löper historien vidare. Grosshandlarna var ekonomiska vågmästare mot bakgrund av de risker de tog med sina investeringar. 1800-talet var segelfartygens tid och tre kaptensläkter som arbetade för grosshandlarna behandlas. Kaptenerna var havens vågmästare som måste kunna föra dyrbar last till säker hamn. En av de svenska exportprodukter som de förde ut var järn. Några grosshandlare leder historien till Rederi Aktiebolaget Svea, Sveabolaget. Berättelsen lämnar här segelfartygens tid och skildrar några av Sveabolagets fartyg, kaptener och sjömän under 1900-talets orosår. Dessa män var beredda att lägga sina liv i vågskålen för att upprätthålla Sveriges försörjning under två världskrig.