Den här boken analyserar hur de tre visionsböckerna av Hildegard av Bingen använder den allegoriska visionen som en form av kunskap. Boken visar att Hildegard använder traditionella former av kunskap – profetia, visionen, klosterteologi, allegorisk hermeneutik – på ett förvånansvärt innovativt sätt genom att kombinera dem och genom att revidera dem för sin egen tid.