Den äldsta bevarade fornkyrkliga dialogen, Justinus Martyrens Dialog med Tryfon, tillkom i Rom runt 160 e. Kr. Den återger ett samtal mellan Justinus och den bildade judiske lekmannen Tryfon. Ämnet är den rätta förståelsen av de profetiska skrifterna. Inom ramen för diskussionen med Tryfon redogör Justinus för en tidigare dialog som han under sina yngre år förde med en gammal kristen man. Vi denna tid var Justinus en anhängare till Platons filosofi. Mötet med den gamle ledde till att Justinus sökte sig bort ifrån platonismen och i stället greps av längtan efter de gammaltestamentliga profeterna och deras skrifter. Dessa är nu den gemensamma utgångspunkten för Justinus och Tryfon i deras samtal. Tryfon anklagar Justinus och de kristna för att missförstå skrifterna, för att omfatta falska föreställningar om Messias och för att ignorera Guds lag. De kristnas villfarelse gör att de är på väg mot fördärvet. Justinus vill visa att den kristna positionen är den riktiga, gällande såväl lagen som Messias. Dessutom är de kristna det gudsfolk som profeterna har talat om. Till detta gudsfolk hör kristustroende från de icke-judiska folken, hedningarna . Men – och detta är viktigt för Justinus – till gudsfolket hör också en kvarleva av det etniska Israel. Översättaren, Sven-Olav Back, är lektor i Bibelns grundspråk och exegetik vid Åbo Akademi.