Vilfredo Pareto, fransk-italiensk ekonom och sociolog (1848-1923) är mest känd för sina teorier om eliters uppgång och fall och om drivkrafterna bakom människors tillsynes logiska men ologiska handlingar. I en intellektuell tradition som återgår till Machiavelli, men också under påverkan av Marx och Mosca, utvecklar Pareto teorier som utövat stort inflytande både vetenskapligt och politiskt. Eliters uppgång och fall kan tjäna som en god introduktion till hans politiska sociologi. "Enligt Pareto överlever en dominerande grupp endast om den ger tillfällen för de bästa individerna ur alla samhällsklasser att bli delaktiga av dess privilegier och belöningar och om den inte tvekar att försvara dessa privilegier och belöningar mot yttre och inre hot. Paretos ironi drabbar en elit som blir exklusiv, som tillskriver sig sin elitställning snarare än förvärvar den, liksom en elit som blir humanitär och samvetsöm snarare än hårdhänt. Han talar för möjligheter för alla att uppnå högre ställningar i samhället, men inte på grund av medömkan med de oprivilegierade ... Följaktligen är man benägen att bli förargad när man läser honom, många människor blir visserligen förtjusta över samma attityd, men jag tror att den typiska reaktionen är att bli förargad" (Hans Zetterberg i Sociologiska teorier, red. av Johan Asplund. Uppsala 1970)


Format Häftad Omfång 79 sidor Språk Svenska Förlag Argos/Palmkrons Förlag Utgivningsdatum 1973-01-01 Medverkande Anders O. Lundquist ISBN 9789170060175