När fenomenet fritidsbebyggelse ökade i vårt land efter andra världskriget, blev det en utmaning för hela samhället – så också för Svenska kyrkan. Rekordårens ekonomiska utveckling gjorde att människor fick möjlighet att bygga fritidshus, kommuniktationerna förbättrades och inte minst gjorde privatbilismens inträde att männsikor kunde resa på ett helt annat sätt än tidigare. Kyrkan följde med människorna och begrepp som sommar- och fritidskyrkor etablerades alltmer under 1950-talet. Den här boken handlar till stor del om tid och rum – och om ett fungerande kyrkorum på lämplig plats och i rättan tid. Avsikten med boken är att teckna några samhälleliga faktorer och översiktligt skildra framväxten av sommarkyrkoverksamhet inom Svenska kyrkan, samt dess historiska och teologiska bakgrund. Huvudfokus ligger på S:t Lars kapell i Åsa som efter en tid blev S:t Lars kyrka, eftersom det då nybyggda kapellet i Åsa kan betraktas som ett av de allra första i sitt slag i Sverige. Läsaren får här flera exempel på de utmaningar som pionjärerna mötte och hur de stegvis genomförde djärva planer.