Friedrich Nietzsches (1844 1900) korta och explosiva författarskap, från debuten med Tragedins födelse (1872) och fram till sammanbrottet sjutton år senare 1889, är en port in mot den moderna kulturens mest uppfordrande självförståelse. Nietzsches uppgörelse med religion och idealistiskt moraltänkande, hans analys av nihilismen, liksom hans radikala språk- och kunskapskritik och tankar om ett estetiskt rättfärdigande av världen, sätter agendan för många av det efterföljande århundradets mest radikala intellektuella och konstnärliga experiment.I denna bok har Hans Ruin samlat ett antal essäer som tillkommit parallellt med det stora nu avslutade projektet att ge ut Nietzsches Samlade skrifter på svenska. Essäerna spänner över hela Nietzsches verk, från de tidiga studierna i grekisk filosofi och konst, till de sista efterlämnade anteckningarna och hans tankar om en omvärdering av alla värden . I centrum för flera av texterna står särskilt Så talade Zarathustra. Så här skriver Hans Ruin i förordet Att bli en läsare av Nietzsche är både lätt och svårt. Det är lätt att fångas av hans suveräna stil, av hans humor och hans blixtrande analyser inte minst av moralpsykologiska fenomen. Men att verkligen bli en läsare, som kan följa den säregna rörelsen och rytmen i hans tanke, kräver tid och omsorg. Hans Ruin har medverkat i redaktionen för Nietzsches Samlade skrifter på svenska, som utkommit på Symposion förlag (2000 2021). I denna bok har han samlat ett tiotal essäer från olika sammanhang under de gångna decennierna, som sammantaget växer till ett porträtt av hela Nietzsches verk och dess betydelse idag.