Så som man betraktar en människa, så behandlar man henne också och tvärtom. (Peter Kemp, 1991) Vilken roll kom den enskilda människan att spela i det alltmer storskaliga samhällsmaskineri som växte fram efter andra världskriget? Hur uppfattades hon och hennes egenskaper i de stora organisationernas tid? Vilket utrymme fick hon i anpassningens och byråkratiseringens epok?