Stora känslor och stora konflikter utbröt när Polen och Litauen framträdde som europeiska makter (1406-1409). Det var märkliga och intressanta år. Pester härjade Europa, storfursten Vytautas av Litauen försökte erövra Moskva, och härskarna gav varandra gåvor i form av lejon, gycklare, falkenerare och spioner. Vissa firade Johannesdagen, andra Kupalanatten. Zawisza Czarny tjänade kung Jagiełło, och Jan Falkenberg utpressade Nicholas Trąba. Tyska riddarna valde en ny stormästare, Ulrich von Jungingen, som sökte krig, medan Khanen av Gyllene Horden stödde kronan och skickade sin bror till Krakóws hov. På Wawelslottet låstes drottningen, misstänkt för otrohet, in i en grå kammare för att senare ställas inför rätta inför det kungliga hovet, medan bittra hovmän kastade salt och vildrosfrön i det nygifta parets säng. Kraków, Vilnius och Malbork var fulla av agenter och förrädare, och stadsborna väntade otåligt på tortyren och vattenprövningen av apotekarens änka, anklagad för häxkonst, och halshuggningen av den korrupte rådmannen Wierzynek. Det här var tider då kungar bara önskade söner, och drottningar längtade efter att uttrycka sina egna åsikter. Tider av kärlek, hat, ånger och hopp. Władysław Jagiełłos tider.