Ljuset fokuserade som en lins på delar av väggarna, längs hela den södra sidan av marknaden, mellan Abraham Środas mataffär och Dozembels slantbutik, i trädgården bakom Abramowicz hus där hans fru Regina rensade ogräs i rabatterna, och på de vita väggarna i Sankt Martins kyrka, redo att bränna dem till kärnan, stack geometriska, ibland formlösa, helt amorfa fläckar tydligt ut från skuggorna, som om de vore skurna med en rakkniv. Dessa lysande ljusfläckar pulserade med rent blyvitt och ljust kadmiumgult och förblev nästan orörliga hela dagen, tills kvällen slutligen uppslukade dem på en gång.

Där det inte fanns några butiker eller hantverksverkstäder, bortom kurvan på Krzywa-gatan, som från sydost, alldeles intill utgången från Krakowska-gatan, anslöt till marknadstorget och sedan ledde till Szczekocińska-gatan, stod de hemlösa på Zatylna-gatan, Za Placami-gatan och bakom Nakielska-porten, liknade vaxfigurer eller till och med modeller utskurna ur kartong. Deras mörka silhuetter liknade bokstäver som slängds i marginalerna på huvudtexten, anteckningar skrivna med en oskicklig hand. De bytte in vad de än kunde hitta, ofta helt slitet och undermåligt. Gammalt, uttjatat, med spår av sin forna glans i form av smulande gabardiner och rävsvansar, omedelbart igenkännbara från en gång fina material.

Radosław Kobierski, Vita Sidorna