Om vi blir frustrerade när vi läser Gamla testamentet så ska vi alltid försöka påminna oss detta: det mesta som Gud gör tar fruktansvärt lång tid. När Gud skapar ett folk åt sig så arbetar Han med materialet sådant det är, inte sådant det borde vara. Gamla testamentet är ju innerst inne en kärlekshistoria om hur Herren söker sitt folk, vill ha dem nära, hur de kommer, hur de längtar och hur andra röster lockar dem bort. Och så söker Herren dem igen ... och igen ... och igen ... Men under den här tiden är folk som de är. De är inga helgon. De är inga självgoda moderna medelklassmänniskor. De tänker och handlar på det sätt som är naturligt för dem, i deras tid och kultur. Vi kan inte begära mer av dem. Vi kan inte förvänta oss, när vi möter dem, att de ska tänka som vi. Med detta sagt får vi konstatera: det finns oerhört många mötesplatser i Bibeln, mellan de människor som det berättas om och oss som läser.