Nowhere Man är Beatleslåten som Jozef Pronek och hans kamrater i bandet Bube (=serbokroatiska för Beatles) spelar på skoldanserna och så småningom på studentklubben Kuk i Sarajevo. Bube eftersom KGB inte skulle gå hem i väst och FBI (Fucking Boys International) inte skulle gå hem i öst när det begav sig på 80-talet. När Pronek tio år senare återfinner sig som en malplacerad Nowhere Man i amerikansk exil hör Nowhere Man till hans jugoslaviska nostalgi, allas vårt Yesterday. Nowhere Man skulle man också kunna kalla den osynlige men överallt närvarande berättare, Proneks skugga, som iakttar och skriver boken om Proneks kameleontliknande uppenbarelse, än som juvenil författare till raderna Vad är det som sticker fram ur mig/ som en tumör en vacker dag, än som dörrknackare i Greenpeaces tjänst, än som den som med Thomas Mann som tillhygge vänder sig mot berättaren som likt en mus övervakat honom."Nåja, om man nu tilltalas av mångspråkiga genier som lär sig ett språk på sex månader, skriver med humor och stil och sedan jämförs med Nabokov i New York Times" - Zadie Smith