Präster i norr under tidigmodern tid är en bok om det protestantiska prästerskapet och dess roll i norra Skandinavien från 1500-talet till omkring år 1800. Boken behandlar särskilt två teman: kyrkliga dynastier och prästsläkter respektive lagstiftning och praxis. Temat om dynastier och släkter handlar om hur prästerna skapade starka kyrkliga nätverk och dynastier, men det innefattar också prästers utbildning, rekrytering, karriärvägar och ekonomi. Temat om lagstiftning och praxis tar upp det som kan betecknas som lagstiftningens gränser, nämligen förhållandet mellan å ena sidan centralmaktens normer för prästutbildning, ämbetsutövning och kyrkoliv och å andra sidan möjligheterna att realisera dessa normer i de nordliga områdena. Bokens båda huvudteman bidrar också till att belysa kulturmöten i norr, inte minst det lutherska prästerskapets förhållande till samers språk och kultur, till nybyggarkulturer och till handelsverksamhet. En underliggande fråga rör om det skedde en protestantisk kolonisering av Nordskandinavien med prästerna som aktörer. En sådan utveckling kan betraktas både som en förtryckande maktdemonstration och som ett bidrag till modernisering och förhandling om mening. Författarna är historiker, kyrkohistoriker och kulturhistoriker från de länder som boken berör – Sverige, Finland och Norge.